Från Klapp & Klang till North Banks Supporters

Tänkte ge HV71:s supporterklubb ett språkligt erkännande - vid köksbordet påmindre frugan mej om det läckra namnet Klapp & Klang. Bra svenska, klingande kort och snärtigt.

Men när jag kollar upp saken visar det sej att HV71:s supporterklubb sedan 1993 heter "North Banks Supporters" (för att man brukat stå på norra läktaren). Vilket ohyggligt språkhaveri!

HV71:s supporterklubb får alltså inte några rosor av mej, utan en kasse ruttna tomater. Blä!

Idag, den 6 november, är det svenskhetens dag i Finland. Men när jag hör om North Banks Supporters känner jag ett starkt behov av att införa en "svenskans dag i Sverige".

Vad är det för fel på Rökvik?

Nu krisar Island ekonomiskt. Men kulturellt lär man överleva om än Storbritannien skulle ta hela landet som säkerhet för miljardplaceringarna från brittiska kommuner. (Ä jag skojar ba).

Jag har dock en fundering. Vad beror det på att det inte finns något svenskt namn på Islands huvudstad? Köbenhavn kallar vi Köpenhamn, Helsinki kallar vi Helsingfors och Oschlo kallar vi Oslo. Men Reykjavik kallar vi Reykjavik (försöker åtminstone).

Vad är det för fel på Rökvik? Vore det inte skoj att försöka lansera det namnet som en liten kärleksförklaring till den litterära om än konkursmässiga ön därute i Atlanten?

Pom-mes och di-ge-sti-ve

Måste spinna vidare på förra bloggposten: det är inte bara vid egennamn vi har möjlighet att demonstrera vår svenskhet ;o). Det är alltid lika härligt när någon beställer "pom-mes" eller knaprar på ett "di-ge-sti-ve"-kex! Uttal som "Påmmfritt" eller "dajdjesstiv" känns direkt fjäskiga. Spara dem gärna till Frankrike eller England!

Ja-mes och A-li-ce

Till det språkliga självförtroendet hör att våga uttala inlånade namn på vårt eget sätt. När vi börjar skratta åt att människor heter Ja-mes (istället för Jejms) eller A-li-ce (istället för Ällis) är det fara å färde. Visst vågar vi vara svenskar? (En annan sak är det med människor som verkligen HETER Jejms eller Ällis. Förstås.

Allra värst är det ju när man presenterar sej utomlands som något annat än man heter. Jag sa i Zakopane 1990 att jag hette Ändro - och min polske vän sa att han hette Djånn. Fast ingen av oss pratade engelska till vardags och fast vi inte skulle ha haft några problem med uttalet av vare sej Andreas eller Jan! Det är ju skrämmande!

Sverike

Under några år på 90-talet skrev jag konsekvent SVERIKE istället för Sverige (kan gott uttalas Sverke i vardagslag, i finare sammanhang Sve-rike). I analogi med Frankrike, Österrike o.s.v. Jag uppfattade ordet Sverige som nån sorts danska eller skånska, föga passande för en norrlänning.

Jag tror faktiskt jag ska börja skriva Sverike igen. Halvt på skoj, halvt på allvar. Det ska bli kul att se om jag kan få några att ta efter.

Heja Sverike! Sverike, Sverike, Sverike, fosterland - min längtans bygd, mitt hem på jorden!

Utsot

Familjen har drabbats av någon slags kortvarig magsjuka som grannpojken nyligen hade på själva sin födelsedag. Någon har spytt men de flesta har helt enkelt fått diarré. Eller rännskitan som den folkliga benämningen lyder. Eller utsot, som också är riktigt gammal och kanske lite finare svenska.

Lungsot, vattusot, fettsot, utsot... farsot... det är egentligen ganska kul och behändigt att bilda sjukdomsord på -sot. Det kan vi gott fortsätta med, tycker jag. Eller börja om med, ifall vi slutat.

Språklig självkänsla

Det som är djupt oroande med klädföretagens "Spring" och "Autumn" är inte så mycket svårbegripligheten eller (i det förra fallet) lustigheten. Det som är verkligt oroande är att företeelsen antyder att vi svenskar på något sätt blir mer köpsugna av främmande ord, att vårt eget språk på något sätt anses töntigt och att ordet "våren" inte väcker tillräckligt glada vårkänslor.

Sånt brukar vara början till döden för ett språk. Ingen utomstående kan döda det - islänningarna har bevisat att även ett litet folk kan ha språklig stolthet. Men när man själv (samerna på 1900-talet t.ex.) börjar skämmas över sitt språk (ja, det gäller även dialekter), då är språket/dialekten nära döden.

Fryst pinklax och spring

Svengelskan når nya bottennivåer. Är det bara jag som upplever en lätt känsla av obehag när det med skrikande bokstäver annonseras:

Fryst pinklax för 49.90 kilot!

Har dom ingen bajslax också, undrar man ju. När det gäller pizza var man ju tvungen att börja uttala det pittsa för att ingen skulle tänka på kiss (jazz uttalas dock aldrig jatts). Men här drar man sej alltså inte för att använda ett helt onödigt engelskt uttryck när man kunde hitta på en egen, mer aptitlig, svensk benämning. (Ni kommer väl ihåg ramsan "I buy a pink sheet"?).

F.ö.: Vad som får H&M att envist fortsätta skriva Spring! på sina vår- och sommarkataloger vet jag inte. Jag får i varje fall ingen lust att stanna och läsa dem.

Hemmakväll ett hoppfullt tecken

Dagens språkpris går till företaget Hemmakväll. Det är ju helt underbart att ett hyrfilmsföretag vågar sticka ut och kalla sej nåt på rejäl svenska, t.o.m. med ett "ä"! (Som visserligen försvinner i nätadressen). Ordet "hemmakväll" sitter verkligen som gjutet. Heders!

Slim är slemmigt

Nu kan man köpa "slimmade" hamburgare och "slimline"-biblar. Är det bara jag som tycker att ordet "slim" låter lite slemmigt?

Varför inte lansera ordet "smalbiblar"? Eller "nyckelhålsburgare"? Den språkliga kreativiteten känns ibland lika med noll hos våra förlag och matjättar, och i det perspektivet ter sej svenskans framtid dyster. Ger vi vårt eget språk töntstämpel har vi snart inget eget språk kvar (jfr samiskan, många dialekter m.m.). Är det det vi vill?

Det tror jag väl ändå inte!

Senapskål till sommarns mål

...och så har vi ju den här underbara senapskålen som kommit så starkt på sistone! Den har visserligen odlats flitigt i Sverige alltsedan 1400-talet, men nu har den verkligen slagit igenom, sedan någon lyckats inbilla oss att den är specifikt italiensk och kallas ruccola.

Den är ju verkligen otroligt piffig och fräsch och absolut värd sina framgångar i våra kök! Och visst - det är kul att veta vad senapskål heter på italienska!

Men det kan vara rätt skoj att prata svenska ibland också. Ett roligt sätt att tackla en del fisförnäma trendnissar, tycker jag ;o)

Vattenspridare en glädjespridare

Vår vattenspridare är en glädjespridare. Glada skratt hörs i trädgården dagen lång mitt i ökentorkans och skogsbrändernas Hälsingland.

Sprida är ett så underbart ord ö.h.t! För örat liksom släkt med spira och andra vår- och sommarklingande ord.

Sprid nu detta!

Outfit - va?

"Svenskans" fulaste ord måste väl vara "outfit"?

Vasa?

Outfit - utseende eller? Oöversättligt eller?

Vad har du för outfit???

Rullar och omlottklänningar

"Vårrullar" och "tunnbrödsrullar" - sug på de orden! Visst vattnas det i munnen?

Men nu ska vi visst säga "wraps" - kom och köp wraps till lunch! Hur gott låter det? Nytt och modernt, möjligen, om vi nu har bestämt oss för att allt som sägs på engelska är spännande och "fint" medan vårt eget språk är töntigt. Men varför har vi bestämt det? (Rättare sagt: vem har bestämt det?).

OK - wraps är kort! Men inte mycket kortare än rullar. Och vi kan ju börja prata om rullbröd ungefär som vi säger rullpizza (och borde säga rullskor). Men har vi tillräckligt språkligt självförtroende för det?

(Idag åt vi faktiskt rullbrödskyckling till middag. Gott gottigottgott!).

Tydligen är det så att även klänningar är "wrapklänningar" nuförtiden. Det som förr hette "omlottklänning" med ett fantastiskt fint gammalt ord ska nu heta "wrap"-dito. Nog för att det ordet säkert är lika gammalt - men wrapklänning känns inte som någon särskilt kreativ svensk nybildning.

Milt sagt. Säg wrap när du pratar engelska. Helt OK. Men säg för allt i världen rulle eller omlott när du pratar svenska. Leve svenskan!

Hädan och dädan

Eller jarn och darn som min morfar sa. Vilka utmärkta gamla ord istället för de otympliga härifrån och därifrån! Återinför genast! Eller uppmuntra åtminstone användandet istället för att stämpla det som "dialektalt".

Ett syskonord är ju vadan som vi åtminstone ibland tillåter även i rikssvenskan, nämligen i sammanställningen vadan och varthän (jämför tyskans woher och wohin) eller vadan detta? Men nog skulle vi kunna använda ordet betydligt oftare än så.

Sagt och gjort!

Må bra-filmer

Såg i Metro att "feel good-filmer" nu kan betecknas "må bra-filmer". Ett framsteg, även om termen "feel good" fanns kvar i rubriken. "Må bra" är kort och snärtigt - en fullgod ersättning för "feel good". I varje fall för oss svenskar ;o)