Kanelkryddat snabbkaffe?

Nu handlade det ena visserligen om te och det andra om kaffe. Men varför man ska måsta skriva "cinnamon tea" eller "instant kaffe" för att en svensk ska bli köpsugen, medan norrmännen vet vad dom vill ha ändå?

Cinnamon i all ära, men kanel är väl nog så kort och gott? "Snabbkaffe" är en bra nybildning, nästan lika bra som "allsång", lättbegriplig och lättuttalad. I motsats till "instant". (För en infött svenskspråkig då, alltså).

Rullskor

När folk nuförtiden säger "inlines" i tid och otid, måste jag verkligen beklaga att vi dras med det svenska alternativet "rullskridskor". För är inte detta onödigt otympligt? Vad tillför "skrid-" för information egentligen?

Om vi kunde övergå till det bekvämare rullskor skulle vi både få ett lättsammare alternativ till engelskans "inlines" OCH låta rullskoåkarna markera en viss skillnad till de inte bara språkligt utan också fysiskt otympligare gamla rullskridskorna!

Grönköpings Veckoblad

Visserligen kan man väl inte påstå att transpiranton direkt grundar sig på svenska språket, men de grönköpingsdikter som publicerats på förstnämnda språk ökar ändå på både ett och annat sätt glädjen över att ha ett så tänjbart och samtidigt formfulländat språk som det svenska!

Veckobladet må gärna leva 100 år till - prenumerantstocken svajar betänkligt, men nye chefredaktören Olov Norbrink (som tecknar sig med ett glatt ansikte bestående av de fyra bokstäverna i förnamnet) gör efter Erik Blix´ sorti ett tappert försök att rädda tidningen. Ja, må den leva! Rekommenderas till alla riddare av runda ordet, nej, f´låt, till alla vänner av sunda ordlekar menar jag. Veckobladet kan visserligen vara fräckare än många tror, men framför allt är det en upplevelse att se nutidens mångahanda kommenteras ur 1910-talsperspektiv (i bild- och språkmässigt avseende).

Växträtter

Det är ju ganska vanligt nuförtiden att man pratar om vegetariska rätter. Men i min frus gamla (=50-talet, typ) kokbok hittade jag det underbara ordet växträtter. Fint, tyckte jag. Kötträtter resp. växträtter - kan det bli enklare? Eller vackrare?

Födelsedagsverser

Jag fick höra det norska ordspråket "Også de seksti er det vekst i" och tänkte att något liknande väl kunde diktas om många åldrar. T.ex:

även de 40 är det flört i
även de 50 är det skämt i
även de 60 är det växt i
även de 70 är det sprutt i
även de 80 är det nåt (gott) i
även de 90 tänker man fritt i
men - de som blir 100 får man beundra

Tid att lustvandra

Min fot lustvandrar
och stjälper troner,
och Alexandrar,
Napoleoner,
de herrar fordne
i höga loft,
de äro vordne
en handfull stoft.

Ja, så skaldade Johan Olof Wallin (1779-1839) i sitt monumentala verk "Dödens Ängel" under koleraepidemin i Stockholm. Dikten är i sej själv ett fantastiskt exempel på svenska språkets möjligheter, men här tänkte jag uppmärksamma ordet "lustvandra(r)".

Just i det här sammanhanget, när döden är ute och går, verkar det kanske så lagom lustigt, men i själva verket har vi ju här en underbar synonym till det platta "promenad". Bo Setterlind har visserligen utvunnit poetiska valörer även av detta senare ord (i sin dikt "Jag vill gå med dig på plommenad"), men nog måste väl ändå "lustvandra" anses stå högre? En promenad är ju just en sådan vandring, en vandring för nöjes skull.

Eller kanske inte alltid? Man talar ju om "promenadavstånd" och att promenera till arbetet, vilket kanske inte alltid är så lustfyllt. "Lustvandring" avser kanske en speciell typ av promenader, t.ex. vårpromenader i det underbara solsken som nu öst över oss i snart två hela veckor! Låt oss lustvandra mera! Lustvandrom!

Svensk ordhjälp

Svensk Ordhjälp av Björn Collinder är en bok jag gärna skulle vilja få tag i. För en purist som jag vore det en glädje att än en gång få ta del av Björns kloka förslag till enkla urnordiska ord för sådant vi idag ofta tar till någon slags engelska eller franska för att uttrycka.

Blinkare och simdammar

Svenskarna är just nu ett folk med svagt språkligt självförtroende. Barnen har kvar det och skapar ord med glädje - "sjungbro" sa 4-åringen hemma om det vi brukar kalla "scen". Men de vuxna vågar inte på samma sätt, trots att Fredrik Lindström uppmuntrat oss de senaste åren.

Varför säger så många annars "blinkerserna" när man på svenska kan säga "blinkarna"? Eller varför pratar vi fortfarande om "swimmingpoolar" när vi kunde säga "sim- eller plaskdammar"?

När man så får hem en klädkatalog med uppmaningen SPRING får man ju faktiskt lust att göra just det. Springa - för livet! Och för svenskan! Släpp ordglädjen loss, det är VÅR! (Snart i alla fall...)

Falstaffs ABC

Några godbitar från Falstaff, fakir (ur hans A B C):

Holofernes en gång bjudit
på supé en änka, Judith.

Ingefära uppå filbunk
luktar bättre än en nil-skunk.

Robinson av glädje röt
när han fann en kokosnöt.

Och så den verkliga klassikern:

Vatten är ett farligt gift,
vilket omger Visby stift.

Varför alla dessa versaler?

Vem har hittat på att man nuförtiden ska skriva Luletrakten och inte luletrakten? Eller t.ex. Amerikaresor och inte amerikaresor? En sak är väl om en resebyrå heter Amerikaresor eller en företagarorganisation heter Luletrakten. Men annars? Egennamn är egennamn; avledningar är något annat.

Lulebo är för mej ett bostadsföretag om det inte står i början av en mening (som här), då det även skulle kunna betyda "invånare i Lule(å)". En vanlig enkel lulebo eller bodensare begriper mycket väl vad jag skriver om. Alla norrbottningar eller norrbottensfödda (vaddå Norrbottensfödda???) gör nog det. Liksom svenskar och sverigevänner (Sverigevänner???) jorden runt.

Svik icke, svenska språknämnd! Återändra! Våga vara reaktionära :o) Annars måste vi ju t.ex. prata om socialdemokrater med litet s men om sverigedemokrater med stort.

Nä, nu lägger vi av, tycker jag. Hej alla bollnäsbor och världsmedborgare!

Karl XII:s dag

Här kommer en dikt av Esaias Tegnér, som numera känns minst lika deklamerbar som när den skrevs för 188 år sedan till 100-årsminnet av Karl XII:s död. Men idag upplever vi den mest som humoristisk. Det är lika svårt att tro att Tegnér menade allvar 1818 som det är att tro att Olof Rudbeck d.ä. menade allvar med sin Atlantica på 1600-talet.

Hur som helst - "Kung Karl, den unga hjälte" är fortfarande ett härligt högläsningsstycke. (Tonsättningen är kongenial men en smula svårsjungen - åtminstone som allsång). Här kommer ett par strofer som smakprov:

Kung Karl, den unga hjälte,
han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
och bröt i striden fram.
"Hur svenska stålet biter,
kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskviter!
Framåt, I gossar blå!"

Och en mot tio ställdes
av retad vasason.
Där flydde, vad ej fälldes;
det var hans lärospån.
Tre konungar tillhopa
ej skrevo pilten bud.
Lugn stod han mot Europa,
en skägglös dundergud.

Och ungefär där någonstans blir löjet ohjälpligt ;o). Men, som sagt, dikten tål att läsas!

Färst och andra goda ord

I Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) finns det belagt att man åtminstone fram till 1800-talet använde ordet "färst". I analogi med många, flera, flest kunde man säga få, färre, färst.

Och den som vill kan naturligtvis säga så än i dag! (Vem skulle förbjuda dej, hade du tänkt?). T.ex. bör det gå utmärkt bra att säga: "centerpartisterna är numera ganska få, folkpartisterna är ännu färre, men kristdemokraterna, dom är färst!" (I den nya regeringen åtminstone).

I förbifarten ska ni få ett ordtips från Hanna, 4 år: "Sjungbro". Det betyder givetvis "scen"!

På tallriks serveras efterrätt...

På tallrik serveras efterrätt,
men om man tänker efter rätt
man tallrik ock den skogen kallar
som talrik är på tallar.

(Okänd skald)

Leve svenskan!

I dessa tider av europeisering och anglifiering, måste vi som gillar svenskan rykta den! Inget språk överlever utan att användas och stundom rådbråkas. Denna blogg vill uppmuntra språklig kreativitet och allsköns reflektioner kring det underbara arv som givits oss i och genom den undersköna svenskan! Svenskan, vars vackraste ord enligt drottning Silvia är "ingenting". (Särskilt jämfört med tyskans "nichts", förstås ;o)